Bloody Sunday?
Jag har haft så mycket tid att tänka, fundera, känna efter inom mig hur jag vill leva mitt liv, vad de e jag värdesätter, vad som betyder något för mig. Jag åkte hit med en inställning, om att jag skulle ta de lugnt, inte festa sönder mig, inte stressa igenom dagarna som jag gjorde hemma. Åkte även hit med en längtan och förhoppning om att verkligen börja komma in i språket, förstå varför jag ville lära mig italienska igen och önskade hitta en jobb.
Vad kan jag säga? Jag har lyckats med allt detta och jag känner mig rätt stolt. Jag kan inte påstå direkt att jag kan prata obehindrat, finner det här mycket svårare än förra gången, verkligen mycket svårare! Men jag tänker inte stressa, jag kommer ha flera månader på mig sen att komma in i pratet igen =)
Nackdelen nu med att jag känna att jag gjort och uppnåt de ja kom hit för e att jag inte direkt känner någon lust att vara kvar här i Milano. Staden i sig är rätt grå och tråkig. Självklart har den ett stort utbud av shopping och uteliv, men eftersom jag inte kom ner hit för shopping eller uteliv så finns de inte så mycket här längre som tilltalar mig. Den finare delen av Milano, som e den roligare känns dessutom mer som ett Stureplan ggr 100 och som ni vet så e jag ingen stureplans-människa, så tack, men nej tack =)
Jag och Yennie har dessutom börjat prata mer och mer om våran gemensamma dröm, visionen, och de känns mer och mer inte längre bara som en dröm eller något overkligen. Detta kan faktiskt fungera, vi kan nog klara de här! Vi har redan nu börjat planera och kommit ett steg på vägen, men vad de e tänker jag inte berätta om här. Vi e än så länge bara på planerings-stadiet. Men att endå komma ett steg på vägen mot en dröm e något riktigt häftigt, magkänslan säger att de här kommer gå bra, men vi tar de på långsiktigt planerande, en plan på några år. Men vi e snart där!
Imorgon e de Måndag, ny vecka, min 6e vecka här tror jag t.o.m? Får kämpa på med italienskan nu när det inte e många veckor kvar till hemfärd. Bäst att ni där hemma har bokat upp 25 Oktober nu! Och glöm inte att de e förköp för festen! =)
Hörs snart mina små raggmunkar ^^
Pussokram/ flingis
Hej, det låter helt underbart att du har börjat jobba för att nå din dröm. Och att du gjorde verklighet av din dröm att resa till italien och lära dig språket. Tänk om alla vore lika modiga som du!! Go girl! Girlpower!!!
Vill bara tipsa om att jag har en nystartad blogg där jag skriver om att växa upp med missbruk i familjen. Jag har mått fruktansvärt dåligt och varit utbränd och haft panikångest på grund av detta.
Nu är jag vuxen och har lyckats bli frisk från allt detta hemska och jag arbetar nu med att hjälpa andra som är i samma situation som jag var i.
På min blogg pratar jag om hur man mår och hur livet blir när man är barn till en missbrukare och svarar på frågor och ge tips om hur man kan må bättre. Jag pratar om hur man kan öka självkänslan och vad man ska göra med all smärta man känner. Jag pratar också om personlig utveckling och mål och visioner.
Det är inte barnets fel att en vuxen missbrukar, vad de än säger.
Titta in till min blogg, www.nike.blogg.se
Vi hörs
Kramar
Nike
Älskling, jag är SÅ nyfiken på er dröm :) Du måste dela med dig sen ;)
25 oktober, jag säger typ varje dag att "snart kommer angelica hem" hihi så hoppas du hinner se mig :)
Saknar dig här.. Jag tror Milano hade blivit annorlunda om vi båda varit där.. för då hade vi tagit det lugnt tillsammans, upptäckt saker, åkt på resor. oh säkert druckit en del vin också ;)
tänker på dig.
love u!
puss puss
det enda jag känner när jag läser ditt inlägg är. KÄRLEK.
Lilla hjärtat, har jag ju vetat hela tiden att du haft det inom dig...du har styrka och mod som du sakta men säkert har jobbat dig till...Och du är värd allt beröm och jag är väldigt stolt över dig min dotter!!...Pussar och kramar.
